Sanden var så len och sval i morse när Elsa och jag stannade till vid stranden efter att ha lämnat killarna på träningen. Man kunde inte låta bli att köra ner fötterna djupt eller lägga sig ner och sila sand över låret.
Vi klättrade upp för sanddynorna och tittade ut över havet som låg alldeles stilla.
Och sen sprang vi ner.
...och stackars knäna ser fortfarande ut såhär - omplåstrade. Dom hinner inte läka förrän nästa olycka är framme. Så typiskt för sommaren!
Jag vill bara hälsa att jag njuter av dina bilder. Det gäller på alla inlägg! Ha en trevlig helg!
SvaraRaderaTack, det värmer. Jag njuter av att ta dem :-)
RaderaFina, fina, Elsa!!
SvaraRaderaDina bilder är så mycket känsla och du, och helt underbara.
Massor av kramar.
Tack snälla, det var fint sagt.
RaderaVar ligger den vackra stranden??
SvaraRadera